Diffusionsöppen men konvektionstät armerad papp till lin- och hampfiberisolering. Monteras på isoleringens insida för att förhindra att fuktig inomhusluft via konvektion tar sig ut i vägg- och takkonstruktionen. Medför en konstruktion som "andas".
Ett hus ska vara så lufttätt som möjligt. Bra inomhusklimat skapas via ventilationen.
Vad är då skillnaden på konvektion och diffusion?
Diffusionstätt= Ångtätt, uppnås med tex helt tät plast
Konvektionstätt= Lufttätt men ej ångtätt, uppnås med tex papp
Inom modernt konventionellt byggande brukar man på isoleringens insida montera en diffusionstät plast. Den är helt ångtät och förhindrar att fukt från inomhusmiljön tränger ut och fälls ut till vatten i isoleringen. Inom ekologiskt byggande och även vid om- och tillbyggnader av äldre hus använder man ofta naturisolering som lin, hampa eller cellulosa. Dessa isoleringsmaterial kan buffra fukt, och man behöver då ingen plast utan det räcker med en papp. Den måste dock göras lufttät, vilket innebär att man ska undvika att göra hål i pappen, och att skarvar ska klämmas och överlappas ordentligt. Fördelen med papp istället för plast är bland annat att fukt kan torka både inåt och utåt i konstruktionen. I ouppvärmda sommarhus brukar alltid rekommenderas att man undviker tät plast eftersom fukt vissa delar av året kan kondensera på "fel" sida av plasten. Även där är det bättre att använda papp.
Ju högre upp i huset desto viktigare är det att pappen är tät eftersom varm luft stiger och skapar ett övertryck uppe under taket vilket medför att fuktig luft eftersträvar att tryckas ut i konstruktionen. Längst ner vid golvet blir det då istället ett undertryck. Observera att det naturligtvis går bra att använda plast istället för papp som konvektionsskydd om man vill, men man tappar då en del av poängen med att använda naturisolering.